fuckcanceer.blogg.se

Som jag har berättat i tidigare inlägg så märkte man för många månader sedan att jag har förändringar i mina lungor. Detta upptäcktes med hjälp av röntgen. Jag har sedan man upptäckte det gjort en mängd ndersökningar för att få reda på vad det är för något. Man kom fram till att det inte är någon cancer, utan att det är en gammal inflammation och också en ny pågående inflammation. Läkarna pratade ihop sig om hur man skulle behandla detta för att jag skulle må bättre och först så fick jag behandling mot svamp intravenöst varje dag i en vecka eftersom att dom också hade hittat spår av svamp i lungorna. Men detta hjälpte inte mig utan jag blev istället mycket mycket värre. Läkarna pratade ihop sig igen och bestämde att jag skulle sluta med behandlingen mot svamp och istället börja på en kortison behandling som skulle hjälpa mot inflammationerna. Jag började med en ganska låg dos och sedan har den ökats succesivt. Av kortison brukar kroppen svullna och man går oftast upp en hel del i vikt. Det har tyvärr jag gjort. Vilket jag vet att många reagerat på. De flesta har nog tänkt att fasen va hon har blivit tjock helt plötsligt haha. Jag har ju alltid varit väldigt väldigt smal i hela mitt liv så det blev en så pass stor förändring att jag förstår att folk reagerar. Men som sagt det har sina orsaker. jag har allltså gått upp så pass i vikt pga mina läkemedel.

För ett tag sen så hade jag börjat trappa ner kortisonet och var nere på en väldigt låg dos men nu har dom sett att efter min senaste röntgen så har det inte blivit bättre så därför har man nu ökat dosen igen. Risken finns därför att jag svullnar och går upp i vikt ännu mer men det är något jag försöker att inte fundera speciellt mycket på. Det viktigaste är ju endå att jag mår bra och att jag är rädd om mina lungor så att det inte blir mer skador på dom än vad det redan är.

 

Jag har alltid brytt mig rätt mycket om vad andra tycker men nu har jag med tiden lärt mig att vad andra tycker spelar ingen roll så länge man är nöjd med sig själv. Och med alla mina ärr och så som jag fått efter allt med min sjukdom så kan jag faktiskt ganska stolt säga att jag tycker att det ser förvånande bra ut endå och jag ser mig själv som en vacker människa endå. Sen får folk tycka vad dom vill men de synliga skadorna jag har fått av min sjukdom ser jag inte längre som något hinder eller jobbigt utan jag ser det som ett tecken på min styrka. Det är ett bevis på vilken jäkla kämpe jag har varit och är, för jag står här idag trots allt som har hänt mig !