tillbaks igen!
Lillsyrran och jag målads😊
Min nya fotovägg här hemma på finaste smille bus♡
Nu var det ett tag sen jag skrev. Jag får be om ursäkt för det ! Det har hänt lite sen sist jag skrev.
Min lilla hemlis som jag skulle berätta om är att jag har blivit av med min sond slang äntligen 😀! Det blev jag sist jag var i Växjö och bytte mina Tamponader. Jag var så himla less på den speciellt efter som att det var framför allt den som gjorde att jag såg sjuk ut. Slangen var det första folk såg ju när dom tittade på mig.
Något lite mindre roligt som hänt är att jag ganska länge haft väldigt ont i mina höfter. Har haft svårt att gå emellanåt och svårt att gå uppför i trappor och när jag vaknat på morgnarna har jag knappt lyckats ta mig upp ur sängen de senaste dagarna. Vi undrade lite om det kanske kunde bero på när jag ramlade i stan för ett tag sen och mamma blev lite orolig för att jag kunde fått någon fraktur på höften. Jag ringde till min läkare i fredags kväll och hon ringde direkt och fixade en tid så på kvällen ringde en ortoped upp mig och jag fick komma in redan dagen efter. Jag var lättad över det för jag var väldigt rädd för att jag kunde fått någon tumör som satt sig där med tanke på den typen av cancer jag har med. När jag åkte in dagen efter gjordes röntgen noggrant och jag blev väl bemött av alla. Röntgen visade som tur väl var ingenting Tack och lov! Men däremot så visade det sig att jag har fått en ganska så kraftig inflamation i mina muskelfästern förstod jag det som och det ska tydligen vara ganska vanligt. Än mer vanligt i fall som mig där hela kroppen är så försvagad. Behandlingen för det var ju självklart att äta ipreen och Alvedon men jag får ju inte lov att äta ipreen eftersom att det innehåller paracetamol eller vad det heter och det är inte bra för min kropp och jag har inte fått äta det sen min cancer blev upptäckt. Ett annat behandlings alternativ var voltaren som man skulle smörja in som en kräm morgon middag kväll förstod jag det som men det ingånget också paracetamol så det fungerade ju inte Heller. Då fanns det bara ett alternativ kvar för mig och det första var att bara kämpa sig igenom smärtan och hoppas på att det skulle läka av sig själv men med tanke på hur ont jag hade ocjhatt det påverkade mitt liv på ett jobbigt och smärtsamt sätt. Mitt enda alternativ var då kortison sprutor.
Jag är inte rädd för sprutor på något vis eftersom att jag under detta fruktansvärda året Har fått ta flera hundra sprutor på mig själv och det har inte varit så farligt för mig. Det är en va nere för mig. Läkaren som skulle göra de kom in Med två långa sprutor. Jag frågade han ifall det skulle göra ont och han tittade mig in i ögonen och skrattade och sa att jag tänker inte ljuga för dig för det gör ont.
Jag har ju under detta året också blivit väldigt smärt tålig så jag var intensifierat orolig. Jag fick lägga mig på sidan och han tryckte på höften och när han tryckte på det stället som gjorde ondast så skulle jag säga till för det var där.han skulle sätta sprutan. Jag måste erkänna att när han satte den skev jag faktiskt till och ja det gjorde precis som han sa ont ! Sprutan skulle emellan musklerna tror jag det va han sa. Han skrattade lite och frågade om jag ville ha sprutan på den andra sidan också? Jag tittade på honom och skrattade Och sa att du tro vad du vill men jag ger mig inte i första taget så bara in med nästa nål med!
Sen var det klart och jag hoppas att jag inte ska behöva komplicera med fler. Jag har faktiskt blivit hjälpt av dom redan nu. Det är mycket bättre!
Nu till någon roligt också...
Min morfar har fyllt 81 år så vi var där och firade honom med presenter och smörgåstårta och han vad så otroligt lycklig. Jag tror jag hade kunnat sitta hela den kvällen och bara titta på min fantastiskt sina morfar. HanHan livsglädje och hur han alltid i hela sitt liv velat alla allt det bästa. Än en gång fick jag höra massa fina ord peppningar. Jag ska fixa resten som den här jävla cancern först med sig och jag ska göra min morfar stolt..Han är gammal men jag vill så gärna hinna visa honom att jag lyckades !
Jag har verkligen fått upp intresset på att skriva min bok nu Och jag har världens planer men jag har varken en dator eller internet och utan det komme jag inre speciellt långt tyvärr 😕 jag har alla bra idéer och jag vet att jag hade kunnat hjälpa såå många människor..... jag vill ju bara starta nu nu nu så jag får ihop den ! Jag vet att jag har så många bakom.mig också som vill det samma. Men som sjukskriven finns inga pengar till att gå och köpa sig en dator eller ett internet 😕 pengarna jag har går till att överleva med vanliga utgifter som mat och hygieniska artiklar och jag har hy också haft väldiga sjukhus räkningar. .. det känns ibland som att jag inte kommer lyckas skriva min bok 😔
Imorgon ska jag iaf åka tillbaka till lund nu. Det är deras tur att byta Tamponader denna gången. Jag är inte de minsta igen på att åka dit om jag ska va ärlig. Jag har trivts bra i Växjö och det blir inte lika jobbigt för mig med resor och att jag ska vara fastande plus att dom har såna fruktansvärda väntetider. Men jag får väl åka dit imon ocj bita ihop. Jag får fördriva tiden med att blogga en himla massa så ni läsare blir kompenserade för tiden jag inte skrevs alls nu.
Jag ska ta min pappa till hjälp imon och ta en bild på min "frissyr" håret växer som bara den nu !
Men nu ska jag sova och jag hoppas inte att jag har tappat bort er läsare nu under denna tiden!