fuckcanceer.blogg.se

I måndags kväll kände jag mig inte speciellt pigg. Jag kände av min epelepsi och hade mycket ryckningar och kramper. Gick och la mig klockan åtta på kvällen och hoppades på att jag skulle vakna upp pigg på tisdagen. Men så blev det inte. Pappa ringde och väckte mig klockan sju för jag ville titta på Lucia.  Tydligen så lyckades jag inte hålla mig vaken för jag vaknade kl 13.40. Jag mådde hur dåligt som helst. Hade jätte mycket kramper. När jag vaknade så visste jag inte vart jag var, vilken dag det var och jag kom inte ihåg att jag hade pratat med pappa. Förmodlogen så hade jag haft ett stort anfall under natten då jag också blivit medvetslös vilket orsakade mina problem. Jag ringde både mamma och pappa direkt och sa att jag mådde jätte dåligt så dom kom hit direkt. När dom kom så hittade dom en kasse med mat i hallen. Då hade jag tydligen handlat och det mindes jag inte heller. Jag blev bara sämre och sämre när dom var här. Tillslut så kände jag inte min kropp från midjan och neråt. Blev väldigt rädd och mamma och pappa med. Vi fick ringa till ambulansen som kom hit och hämtade mig. Jag hade då en vilopuls på 130, dålig syresättning och ett lågt blodtryck. Jag fick komma in på akuten och där gjorde dom en hel del prover. Jag blev tillslut inlagd på AVA klockan 20.30 på kvällen. Där hade dom mig under uppsikt och jag var kopplad till en maskin för att dom skulle kunna se när jag fick mina anfall.  Fick flera kramper under natten. När jag vaknade morgonen efter så fick jag göra en röntgen av hjärnan och sen så gjordes ett EEG av hjärnan. När jag sedan fick prata med läkaren så fick jag reda på att jag tydligen har en cysta i hjärnan som har funnits där ett tag men inga läkare har berättat det för mig.  Det var tydligen inget farligt men det kan vara det som gör lite av mina problem. Mitt EEG visade också att jag har epelepsi. Jag fick stanna under uppsikt en natt till och idag fick jag träffa en neurolog. Han valde att sätta in mig på en epelepsi medicin som jag började med direkt och det känns så skönt att äntligen få någon hjälp. Jag fick sen åka hem så nu är jag äntligen hemma igen. Kramperna har avtagit och jag hoppas på att dom ska vara över nu och inte komma tillbaka. 

 

Jag har varit med om mycket saker men detta har helt klart varit något av det värsta. Att känna att man inte alls kan kontrollera sig själv eller sin egen kropp är fruktansvärt otäckt och jag var så rädd !

Men nu känner jag att jag kan koppla av lite när jag vet att jag får behandling för det. Är glad att dom behöll mig tills idag för jag hade inte vågat åka hem om jag fortfarande hade krampat och mamma och pappa vågade inte heller vara själva med mig ifall det skulle hända.

 

Efter allt som varit så är jag nu väldigt väldigt trött så jag kommer att få vila och ta det lugnt i ett par dagar. Hoppas på att piggna till fort.

 

Nu ska jag titta på tv och gå och lägga mig tidigt för det behöver jag!  

 

Tack till alla som tänkt på mig under dessa dagarna ♡