fuckcanceer.blogg.se

idag har det varit en ganska jobbig dag faktiskt.

Jag fick gå upp tidigt och åkte in till sjukhuset i Växjö för att göra min omläggning som jag gör varje vecka. Just idag kändes det lite extra jobbigt. Jag vet inte varför men jag fick mer ångest än vad jag brukar ha. Tyvärr så gick den inte så bra som jag ville heller för dom har inte fått det riktigt tätt så jag pratar väldigt dåligt men jag hoppas att det blir bättre efter några dagar för det brukar det ju bli ibland.

 

När jag kom hem så var jag fruktansvärt trött så gick och la mig och vilade i någon timme. Har varit helt sjukligt trött nu i flera dagar. Går inte att beskriva hur det känns men jag har verkligen inte ork till någonting alls. Orkar knappt röra på mig utan ligger istället hemma i sängen.

 

Någonting annat som ocså kännts lite tuffare nu är just min ångest. Jag har kämpat på väldigt länge just nu och har från och till mått ganska dåligt psykiskt men inte alls farligt om man tänker på allt jag varit med om. Jag är inte direkt den som har satt mig ner och gråtit över hur jag har det utan jag har kämpat på och lagt mina känslor väldigt mycket åt sidan. Men idag så sprack det. Jag orkade inte längre helt enkelt. Jag bröt ihop totalt efter sjukhuset och jag kände mig helt otröstlig. Det är inget speciellt som fått mig till det men jag tror bara att det är hur hela mitt liv är, Orken börjar lixom ta slut. Jag började fundera och faktiskt tänka igenom vad det är som har hänt mig sedan år 2013. Det är inte såhär jag vill att mitt liv ska vara.. Jag gick in på facebook och kollade lite precis som jag gör varje morgon, och där möttes jag av folks glada inlägg eller om inlägg om deras vardag. Inget speciellt för de flesta kanske men det fick mig till att inse att det är så jag vill att mitt liv ska vara men så är det inte... Jag vill också kunna skriva ett glatt inlägg om en galen helg eller något annat roligt som har hänt, eller ett inlägg om "Vardags problem" men jag har inte det livet hur mycket jag än vill ha det.

 

Efter jag var klar på sjukhuset så åkte jag direkt hem och på vägen upp i trappan så kollade jag i min brevlåda. Där i låg det två stycken paket. Jag började fundera på om jag hade beställt något speciellt men det var inget jag kunde komma på. Jag snabbade mig upp i lägenheten för att öppna.

Däri fanns det 10 stycken toblerone och en trisslott och en text där det stod "sluta aldrig kämpa"

Jag vet inte vem det är som har skickat detta till mig men att få mötas av det när jag kom hem och var helt förstörd i alla mina tankar fick mig till att tänka om och hitta min inre styrka som får mig att kämpa vidare, Någon har alltså tänkt på mig och vet om att toblerone är något av det godaste jag vet och därför skickat det hem till mig. Det kom många tårar med det var glädjetårar. Jag vill verkligen säga ett stort tack till dig som gjort detta för mig. Så fantastiskt fint gjort av dig ! Du fick verkligen min dag att gå från världens skit dag till att känna hopp om livet igen. Världens största kram till denna underbara människa !

 

Nu ligger jag i sängen och tittar på tv och smaskar på mina toblerone. Jag har mina två fantastiska katter tätt intill mig att mysa med. Jag har fortfarande inte världens bästa dag utan känslorna bubblar i mig. Emellanåt kommer tårarna och jag kan inte hindra dom. Men det känns skönt att få släppa på allt jag känner och jag tänker tillåta mig själv att göra det!

 

Lite senare ikväll så ska jag skriva mitt inlägg om min viktuppgång som jag lovat för jag har inte hunnit med det ännu då det varit så himla mycket.

 

Påtal om något helt annat så är det endå något  bra som har hänt idag, Jag pratade med min läkare om hur jag har känt med min epelepsi den senaste veckan och jag berättade att jag kontaktat neurologen igår men att ingen ringt tillbaka. Hon bestämde sig då för att ringa till dom själv för att dom då kanske skulle ta det på lite mer allvar när det var en läkare som ringde och tjatade. Mycket riktigt så fungerade det, så nu har dom höjt min medicin så får vi hoppas att det ska hjälpa och sen så ska jag bli kallad till en speciell röntgen som ska göras av min hjärna. Det känns bra att jag inte längre behöver vara lika rädd för att inte få någon hjälp. Och jag håller verkligen tummarna nu för att medicinen ska hjälpa bättre nu när dom har ökat den. Kunde vara så att jag kanske behöver öka den yttligare men vi skulle börja såhär och se om det blir någon förändring.

 

Jag ska ta det lugnt några dagar och vila upp mig så hoppas jag på att jag är piggare sen. Det är ju nyår om några dagar och som jag känner/har kännt nu så har jag absolut varken någon ork eller lust att fira nyår. Har faktiskt till och med funderat på att "fira" själv här hemma, men jag hoppas på att jag kanske ändrar mig om jag känner mig lite bättre.

 

 

Vill bara tacka ännu en gång till dig som skickade presenten idag. Du är underbar och jag skickar all kärlek till dig !!